Mer info kommer

Biologi i Årstad enligt professor Urban och professor Lena

Stolphål och rösen – det äldsta Årstad

Nu går vi slingan runt – i olika ljus och utan konstnärliga ambitioner. Bilderna är tagna från olika håll och vinklar och vid olika tidpunkter, men kanske kan de ändå ge en uppfattning om hur det ser ut här och var, och var besökarna kommer att röra sig och vad de ser.

RULLA NERÅT, SÅ DYKER BILDERNA UPP.

Vi har parkerat alldeles vid infarten till byn utmed väg 150 och går mot mejeriet. Det är sopat och klart för utställning!

I mejeriet ställer Jonas, Ingrid och Carina ut. Det finns också plats för ömtåliga delar av andra konstverk som för övrigt står utomhus efter slingan.

I mejeriet kommer man att kunna köpa fika och låna toalettvagnen. Samt få en karta/katalog i handen för den fortsatta promenaden.

Vi följer Änghagavägen mot LSS-boendet. Här bor fyra personer i fyra lägenheter och det finns stödpersonal dygnet runt. Ninia ska arbeta med att inkludera de boende i årets konstupplevelse.

Vi dyker in till höger efter LSS-boendet och kommer in på ett stort, kommunalt område med sly.

På slyområdet ska Susanne bygga sitt verk. Jämte hjortar, fasaner och (troligen) fästingar. I juli kommer det att vara GRÖNT och lummigt här. Det finns utrymme på området för fler konstverk utan kollisioner, anser den konstnärligt ansvarige Leif.

Söder om slyområdet går vi hundra meter utmed ett odlat fält. Just nu (april) nygödslat och nysått, och med lantbrukets egen landart. I juli är det helt annorlunda.

Vi hoppar över stenmuren och in på Marias äng. I sommar kommer det att stå en trätrappa gränsle över muren.

Det är allra finast i kvällsljuset, så vi kommer att ha öppet onsdagskvällarna till kl 19. Men man kan givetvis gå slingan vilken tid på dygnet som helst. Här på Marias äng, granne med en loppislada, ska Anita lägga sitt verk.

Vi går sluttningen uppför Marias äng. Högst upp på grusåsen ligger ett röse. Åt väster ser man långt – en fin utsikt över de odlade markerna. Åt öster ser man in över de skogklädda höjderna. Runt röset planerar Elin och Ulla M att bygga sitt verk.

På väg mot kyrkan och den södra kyrkomuren mot busshållplatsen. Här kommer Hannah att förlägga sitt verk.

Utmed kyrkofasaden är det fina platser för Evas verk.

På andra sidan kyrkan ligger fårhagen, där Christin planerar för ett verk som ska samsas med fem får i sommar.

Vi går över vägen mot Heberg och följer en liten gångstig. Längst bort i bilden skymtar man det lilla röda huset som vi bor i och det lyser ur gaveln på Leifs ateljé, som är på gång att förverkligas. Titta in i sommar!

Men vi tar till höger på Klockarevägen.

Till vänster ligger Hjamar Valdemar Larssons tomt. Här kommer Karl att arbeta med sitt verk. Till höger i skogsbacken ska Glenn placera sitt verk.

Vi svänger mot väster och går på den gamla landsvägen som gick rakt mot Falkenberg. Bussen går här fortfarande några gånger per dag, men biltrafiken från kusten mot Hylte går på väg 150 – ett av Hallands mest olycksdrabbade vägavsnitt när det gäller viltolyckor.

Nästan framme vid fälten mot väster och granne med mejeriet ligger en privat tomt, full av småbjörkar. Daniel har planer för detta lilla område, strax illgrönt.

Då har vi gått runt! Med jämn takt tar det cirka en halvtimme, men då stannar man nog inte för att begrunda konsten eller ens ta ett instagram-foto.

Strax utanför mejeriet ligger kolboden, som skymtar till vänster. Där tänker Hannah placera något innanför dörrarna. Till höger på gräsmattan utanför mejeriet förlägger Greger något helt annat.

Nu går det fint att gå in på mejeriet igen, ta en fika, sitta på gården om vädret tillåter och diskutera konst. På avstånd, givetvis.