Byn som kommunen glömde

Är Årstad byn som kommunen glömde?

Kanske det, ja. Olika administrativa indelningar gör det svårt att mäta befolkningsförändringar, men befolkningen har faktiskt stadigt men sakta växt sedan 1995.  Det finns en skola (just nu årskurs 1-5) som i omgångar har varit starkt nedläggningshotad.

Under 1980-talet planerades för ytterligare villatomter, men av detta blev intet. Någon granne nämnde att det till och med var planer på ett flervåningshus med lägenheter. Den tilltänkta tomten är i sommar i alla fall utställningsområde, kallas kommunens slyområde i vår planering och Susanne Westerberg placerar sitt verk där  (12 april finns det gott om plats för fler).

Hur man än vänder sig så är inte Årstad den tätort som sprudlar av växtkraft just nu. Kommunen satsar mer på Slöinge och Vessigebro. Då ligger Årstad för nära dem.

När vi flyttade hit för fyra-fem år sedan frågade jag någon vilket rykte Årstad hade och fick svaret att det är tråkigt, inget händer.

Det är ont om institutioner, service och stora arbetsplatser. De flesta arbetar någon annanstans. Man måste ha bil – det går en buss rakt igenom gamla delen av byn, på den ursprungliga landsvägen. Men den går åt ena hållet på morgonen och åt andra hållet på eftermiddagen. Det går inte att arbetspendla med den till Falkenberg på grund av tiderna.

Det är förstås inte sant att ingenting händer i Årstad – vilket vi ju bevisar i sommar .. .det är bara det, att det som händer inte lämnar så stora spår i Hallands Nyheter eller Sveriges Radio. Fast båda var här under förra sommarens utställning. Så det så.

Jag vänder mig mot det där storstadsperspektivet. Fördelen med en liten by på landet är att OM man gör något, så får det en väldig betydelse. (I alla fall för en själv.)