Titeln kommer ifrån en dikt i Vi kommer att leva igen, en antologi med poesi från olika nordamerikanska ursprungsbefolkningar i urval och i svensk tolkning av Gösta Friberg.
Verket är inspirerat av cargokult: Att locka till sig rikedom genom att imitera. Mat och förnödenheter kom med flygplan till de amerikanska soldaterna i Melanesien och Nya Guinea. Då byggde ursprungsbefolkningen flygplan i trä. Och väntade.
(hjortens sång)
mina-lysande-horn
(Chippewa)
Strofen har följt mig sedan 80-talet, som ett mantra, en omskrivning för stolthet över att vara den man är. Vad man än är.