I detta verk har Ninia Sverdrup jobbat tillsammans med några av de boende på LSS-hemmet, i vars trädgård verket visas. Hon har också efterlyst någon i byn som har ull-kunskaper och som kan vara med att utveckla konstverket.
Till platsen har Ninia Sverdrup tagit med några säckar ull från sina egna får. Hon har haft en öppen idé om åt vilket håll deltagarna kan jobba tillsammans, men låtit verket utvecklas på egen hand beroende på vem som har deltagit.
Ull är ett relativt nytt material för Ninia Sverdrup. För tre år sedan flyttade hon ut på landet och skaffade får, efter att ha jobbat med video under fjorton år i Berlin.
”Ull är ett supermaterial som idag bara slängs. Kunskapen om materialet kommer att dö bort tillsammans med den sista ull-generationen. Jag vill knyta an till materialet, känna på det och låta det få liv igen”, säger Ninia Sverdrup, som också hoppas på att själv kunna lära sig mer om ullen av någon äldre i byn.