Peter Johansson

Jag ville sätta stopp för det roliga och ge mig in i mörkret. 

I den tidigare utställningen Barnatro skildrar jag upplevelser från min uppväxt i den lilla byn Berga nära Sälen i Dalarna. Där fanns min elaka och barnhatande farfar, min far som pendlade mellan arbete, frustrerad ilska och våldsamma utbrott, och min alltmer labila mor som lät sorg och besvikelser gå ut över mig. Där fanns mannen som utnyttjade mig sexuellt. Han hade varit min fars arbetskollega och vän till familjen, numera jobbade han inom kyrkan. 

Min tanke är, trots de mycket personliga historier jag berättar om i min konst, att de ändå skulle kunna bli allmän-giltiga och en sorts passager till besökarnas känslor och hjärta och frammana deras egna upplevelser, både sämre och mer glädjefulla minnen från unga dagar. Jag fortsätter att arbeta med dessa historier. 

Det samarbete som nu genomförs i Årstad, mellan kyrk-kören, textilhantverkare och mig, ser jag som en sorts fortsättning på uppväxtberättelserna. Kören framför bland annat sången Barnatro. I mina tankar blir det ett försök att ändå förlika mig och se framåt, trots den förljugna tro som förövaren bar på och det hopp jag inte såg. Kanske kan vacker körsång vara läkande vackert. 

Peter Johansson betecknar sitt konstnärskap som en 30-årig forskningsresa genom svenskheten. Sedan 1990 har han arbetat konstnärligt med de komiskt traumatiska upplevelser som uppväxten i 1960- och 1970-talets Dalarna gav honom. Dalarna är landskapet i hjärtat av Sverige och har sedan slutet av 1800-talet varit det nationalromantiska ansikte som visats upp som genuint svenskt och samtidigt exploaterats av turistindustrin med djävulsk precision.

Johanssons far var kyrkomålare och hans mor drev en våffelstuga för skidturister. Han säger själv att hans konst är insyltat självironisk och prövar gränser mellan vad som anses vara god konst och kitsch. I skulpturer och installationer har han ohejdat tagit itu med omhuldade svenska företeelser som dalahästar, falukorv, folkdans, faluröda stugor och rasism. Konsten skulle angå många människor genom att vara fysisk, direkt och mycket visuell. Gärna också skrattretande.

Under början av 2000-talet riktade han sitt arbete mot liknande företeelser i andra kulturer och länder och började parallellt undersöka sin familjs mörka hemligheter.