Joel Stuart Beck

Joel Stuart Beck utför ett verk från den 22 juli till den 26 juli vid Ätrans strand och utmed en populär promenadslinga i Falkenberg, Laxpromenaden. Verket tillkommer i samarbete med Rian, Falkenbergs designmuseum, som under sommaren visar en utställning om Törngrens krukmakeri, en keramikverkstad som drivits av sju generationer Törngren i Falkenberg fram till 2014. Joel är själv tredje generationens keramiker med ett intresse för hantverket och dess förutsättningar.

Ur den stora smörgåstårtan

En gång var här is och hav. Det var länge sedan isen vek undan för värmen och lämnade ett landskap av sand och lera.

Människor kom, hus byggdes, marken odlades och en stad växte fram. En stad med verkstäder och små industrier dit invånarna gick och gjorde saker.

Det var knappt ett liv bort när även denna tid vek undan och de små industrierna försvann. Nu gör man andra saker och där det en gång stod verkstäder och tegelbruk står idag villor och parkeringsplatser.

Under denna värld ligger den gamla i lager på lager, inte helt olikt en väldigt stor smörgåstårta.

Det som upptar mig till mycket stor del är nyfikenhet, viljan att förstå min omgivning och genom detta även mig själv och min situation, mina förutsättningar.

Under mitt besök hos Bengt Törngren diskuterade vi förutsättningarna för att driva en keramikverkstad idag och givetvis i jämförelse med våra föregångare. Bengt förklarade att detta aldrig skulle gå idag.

En verksamhet som burit sig i hundratals år, har idag blivit allt för kostsam. Något har hänt, en förändring har ägt rum som gjort produktion av ting värdelös eller åtminstone ekonomiskt orimlig. Detta är såklart inte ett märkligt mysterium utan följden av en samling förändringar som vanligen samlas under namnet Utvecklingen.

Mitt intresse är inte att ondgöra mig över detta eller ens peka på de faktorer som driver utvecklingen, jag vill förstå vilka vi är när vi inte längre gynnas av att skapa ting. När görandet äger rum någon annanstans eller i en annan tid. Utvecklingens följd blir att ett gammalt mejeri kan fungera som konsthall eller åkermark kan bli golfbana.

Detta är på inget vis en marginell företeelse, det är mönstermässigt och det gör något med oss, det gör själva görandet meningslöst och lämnar mig med en ständig fråga:

Vad blir vi i denna främmande värld?