KONST & MOTOR 2024

Man rullar vidare.

Hur skulle det annars gå? Utan motorer stannar det.

Utan maskiner, motorer och bilen står det still och du tar dig aldrig från Årstad. Eller till.

I Årstad finns det inget offentligt konstverk. Varför då? I staden finns det gott om konst som pryder, dekorerar, upprör, diskuteras och diskuterar, bidrar, välkomnas och med tiden ofta älskas. Konsten blir en viktig del av allas stadsmiljö. För staden är väl allas?

Men i Årstad, en liten by på landsbygden, finns inget sådant. Eftersom Årstads Mycket Tillfälliga Konsthall vill sprida konst i utrymmet mellan städerna är det bästa sättet förstås att dela ut den gratis.

Gratis konst? Kan den vara bra?

Det är inte så konstigt att motorintresset är stort på landsbygden, för det är här vi behöver våra motorer för att jobba och för att ta oss fram. Hemtjänsten, skogs- och lantbruket, åkerierna och arbetspendlarna och vi andra startar motorn varje dag.
  

När vi sätter oss bakom ratten bestämmer vi också över ett eget rum. I Sveriges största dagstidning fick alla politiska partier inför EU-valet frågan om hur de ser på en höjd åldersgräns för att få köra A-traktor. Svaren handlade om att bestämma själv och friheten.
   Motorcykeln, bilen och A-traktorn får ömhet och omsorg. Ljudet av en gammal traktormotor, en nytvättad bil, epa-dunket, den förkromade grillen på amerikanaren! Folkrace, gocart, motocross och speedway älskas av många, veteranbilarna paraderar, motorcyklarna beundras, grannen har köpt en ny bil och jag också.  Det är inte bara A-traktorer som står för frihet. Vi är många som känner precis samma sak som tonåringarna när vi sätter oss i bilen och drar i väg. Vägen ligger öppen! Du kan ta till vänster eller höger, du kan köra vartsomhelst. Det är fart, frihet och Kärlek. Vem älskar inte frihet?

Men motor betyder också Död. År 1970 dog 1 307 människor i den svenska trafiken. Nu är det ”bara” runt 250 personer varje år, men 3 000 skadas allvarligt. Bilismen släpper ut avgaser och däckpartiklar som påverkar vår hälsa och miljö. I Sverige står inrikestransporterna för en tredjedel av växthusgasutsläppen. Hela bilindustrin och vår älskade frihet bygger på olja och mineraler som hämtas upp från jordens inre. Gruvorna är dödliga sår som aldrig läks och gruvarbetarna slits ut. Värdefulla mineraler krävs också för batteridrift till elbilen. Bil- och motorberoendet över hela världen driver en dödlig ekonomi.

Det rullar alltså på. Hur kom du till Årstad idag? Utan bilen kan vi inte skjutsa barnen, inte pendla till och från jobbet, vi hinner inte se till vår gamla pappa, det blir svårt att hälsa på släktingar i nästa stad, att åka på shoppingrunda, att storhandla, att ta bilsemester, köra husbil, att ta bilen till sommarstugan eller båten, att åka till skogen om du bor i stan, att åka till stan när vi vill från landet. Bara skogsbilvägarna är 21 000 mil. Hela samhället bygger på en struktur av fordonsvägar som knyter ihop oss.

År 2035 ska alla nya bilar som säljs i EU släppa ut noll CO2. Då måste laddstationerna byggas ut. Det finns beräkningar som visar att vi måste bygga minst tjugo laddstationer, var och en med en yta som en fotbollsplan, per vecka i Sverige. Men troligen fler än tjugo, kanske åttio. Per vecka. Eftersom vi är flockdjur som alla gör samma saker vid ungefär samma tidpunkter och alltså kör bil samtidigt på dygnet behövs det en laddstation ungefär var tredje mil utmed de större vägarna. Finns det helt andra lösningar? Vi får se.

Kärleken och Döden går hursomhelst inte alls ihop. I samhällsvetenskaperna talar man om wicked problems, svåra problem. De kännetecknas av att lösningen är komplicerad och måste förändras med tiden, eftersom det händer nya saker. Det finns ingen enkel lösning som kommer att gälla för alltid. Det går heller inte att testa lösningen på ett wicked problem i förväg, och det finns dessutom många olika sätt att se på problemet.

Vårt förhållande till Motorer är ett wicked problem. Det hjälper inte att ge en skrotningspremie på 10 000 kronor för att alla ska köpa sig en elbil för en miljon, och vips försvinner problemet. Timmerbilarna står för nästan tjugo procent av alla godstransporter på svenska vägar, och som bekant går det inte några tåg ut i skogen. Just nu finns det en elektrifierad timmerbil i Sverige. En utbyggd kollektivtrafik i städerna hjälper inte den som bor i Torup eller Årstad. Ingen politiker vågar säga att alla inte får köra bil överallt, för valperioden är bara några år. Förresten finns det ingen vision för hur ett samhälle utan bilberoende skulle se ut.

Jobbig läsning? Dystra perspektiv? Hopplöshet? Konst kan inte svara på frågorna vi rimligen har inför framtiden eller lösa några problem. Men Årstads Mycket Tillfälliga Konsthall håller på ändå! Ingen idé att stoppa huvudet i sanden, sopa skiten under mattan, låtsas som att det regnar. Fram med det bara! Både Kärleken, Döden och Nödvändigheten syns här och där i årets utställning. Kanske kan konsten formulera frågorna bättre eller ge oss chansen att känna något gemensamt. Och det vore väl fint?