HELENA MARIKA EKENGER

Titeln kommer ifrån en dikt i Vi kommer att leva igen, en antologi med poesi från olika nordamerikanska ursprungsbefolkningar i urval och i svensk tolkning av Gösta Friberg. 

Verket är inspirerat av cargokult: Att locka till sig rikedom genom att imitera. Mat och förnödenheter kom med flygplan till de amerikanska soldaterna i Melanesien och Nya Guinea. Då byggde ursprungsbefolkningen flygplan i trä. Och väntade. 

(hjortens sång) 

mina-lysande-horn 

(Chippewa) 

Strofen har följt mig sedan 80-talet, som ett mantra, en omskrivning för stolthet över att vara den man är. Vad man än är. 

Helena Marika Ekenger är utbildad på Dramatiska Institutet och Konsthögskolan Valand. Hennes konstnärskap är präglat av många års arbete med scenkonst och ett intresse för berättelser. Hon arbetar främst med plats- och situationsspecifika verk och utställningar, men också med performance. Arbetsprocessen går i två riktningar. Antingen utgår hon från en given plats, kanske ett tema, och söker en bild, en situation eller en historia som tar form, fördjupas och gestaltas i möte med den fysiska verkligheten. Andra gånger börjar det med en idé som sedan söker sin plats.

.